Thursday, February 14, 2013

AFU - ett världsarv

Rubriken kan sannolikt ge ett intryck av hybris. Världsarv är enligt Unesco "de kultur- och naturmiljöer i världen som anses vara ojämförligt mest enastående och av stor betydelse för hela mänskligheten." Ok, vi är inte riktigt där ännu men jag skulle ändå vilja säga att inom vårt område har Arkivet för UFO-forskning ambitionen att på sikt fungera som en form av världsarv. Vi gör det genom ett internationellt, globalt perspektiv på insamlande av material och genom att täcka ämnets alla aspekter. Vad jag känner till är AFU ensamma i världen om att arbeta på detta sätt.


En fingervisning om AFUs bredd kan man få genom att studera den oerhört omfattande nya boklista som Anders Liljegren nyligen lagt ut på vår hemsida. Utskriven täcker den 1030 A4-sidor och cirka 14.000 titlar. Då är fortfarande ungefär 5.000 titlar ej katalogiserade. Vi började med 300 böcker i två bokhyllor hemma i Kjell Jonssons lilla etta i Södertälje 1974. Visionen var att skapa ett lånebibliotek för ufolitteratur. Knappast kunde vi då ana att det med tiden skulle bli världens största arkiv i sitt slag. En tacksamhetens tanke går då och då till min gamle vän Kjell som var den som kom med idén om ett bibliotek och som till stor del ensam ansvarade för låneverksamheten under 1970-talet.

Kjell Jonsson vid de två bokhyllorna 1977

Sveriges förste ufobibliotekarie 1978

Det har nu snart gått fyrtio år sedan AFU bildades den 17 mars 1973, då som Arbetsgruppen för ufologi. Vi kommer att fira AFUs 40-årsjubileum söndagen den 17 mars med en italiensk buffé i Marmorhallen, Villa Swartz, Norrköpings stadsbibliotek. Redan nu har Sveriges Radio Östergötland hört av sig och jag kommer att vara med i en direktsänd intervju onsdagen den 20 februari kl. 8.30.

Vad blir då efter fyrtio år mina visioner och förhoppningar om AFUs framtid? Jag noterar att flera stora internationella samlingar av material är på ingång. Vi växer oavbrutet och primärt handlar det om att katalogisera och digitalisera så mycket som möjligt för att göra det tillgängligt för ufologer, forskare och intresserade över hela världen. Om gudarna är med oss och vi kan få ett antal internationella sponsorer så ligger tanken på ett museum och en aktiv forskarstab mig varmt om hjärtat. Och naturligtvis möjligheten att kunna ha hela samlingen med museum och forskaravdelning i ett stort hus.


I allt dagligt arbete med arkivsysslor, personalfrågor, ekonomi med mera gäller det samtidigt att inte förlora det stora perspektivet, örnens blick. Varför sysslar vi egentligen med ufofrågan? Vad hoppas vi uppnå? Vad tror vi om själva gåtan? Efter så många år blir säkert svaren lite olika bland de aktiva. Jag tillåter mig dock att med ålderns rätt vara lite visionär. Kanske ännu ett utslag av hybris men min bedömning är att vi som sysslar med detta udda ämne har historien på vår sida. Det finns i ufo en potentialitet, flera faktorer x, varav jag misstänker att en del handlar om människans möte med den andre, med intelligenser och väsen som vi ännu så länge inte förstår. Ufo är en vetenskaplig, filosofisk och existentiell utmaning. Ett paradigmskiftande ljus i natten. Naturligtvis kan jag ha fel men oavsett svaret på gåtan så har AFU alla möjligheter att utvecklas till ett nav i internationell ufoforskning.

Till och med svensk ufologis gamle nestor K Gösta Rehn blev lite av visionär när han i Tefaten är här (1972) kom in på existentiella frågor. Som hårdför ateist och vänstersocialist var Rehn knappast optimist om vår planets utveckling. Men ändå såg han i ufofrågan en potentialitet: "Tefaten... ger en lyftning, ett löfte om en kontakt med kosmos." Om det i framtiden visar sig att en del av ufofenomenen verkligen handlar om en "kontakt med kosmos" så kommer många att uppskatta AFU som ett världsarv i frågan.

K Gösta Rehn