Monday, March 26, 2012

En arkivaries vedermödor och glädjeämnen

När Anders Liljegren och jag träffas på arkivet brukar vi köra ett standardskämt. På frågan, vad tänker du ägna dig åt i dag blir svaret ofta projekt 86 D eller liknande. Skämtet speglar den verklighet vi försöker tackla på bästa sätt. Överallt i våra lokaler ligger högar med material som skall ordnas. Antalet projekt är närmast oändliga. Att arbeta på världens största ufoarkiv är både frustrerande och en källa till glädje.

Många gånger har jag i mitt arbete i D-arkivet sneglat på de enorma högarna med dubbelexemplar av den amerikanska tidskriften Fate. I helgen gjorde jag slag i saken och började sortera samlingen så att de bästa exemplaren förvaras i mastersamlingen medan övriga går till försäljning eller byte. Fate, som funnits sedan 1948, ger en god spegling av hela det paranormala fältet med dess olika trender. Tidskriften har haft flera skickliga medarbetare och skribenter, därav åtskilliga ufologer.




Men AFU är inte bara frustration över oavslutade projekt. Glädjeämnena väger naturligtvis upp och jag kan rapportera två positiva nyheter. I dag tittade jag in i det nya Evansbiblioteket och kunde konstatera att lokalen nu är helt klar med nytt fräscht golv. Första åtgärd blir att dammsuga och våttorka överallt för att få bort allt det vita damm som samlats på grund av renoveringen. Men nu kan Anders beställa bokhyllor och sedan återstår flytt och hyllbyggande. När allt är klart får vi ordna en riktig invigning av det nya biblioteket.

Ett av rummen i nya Evansbiblioteket

En annan positiv nyhet som jag upptäckte i helgen är hur enkelt det nu är att söka i den skannade samlingen med Gösta Rehns korrespondens. Leif Åstrand har gjort ett imponerande arbete som gör att research i Rehnsamlingen går oerhört snabbt. Jag prövade till exempel att söka på Daniel Fry för att se hur Gösta Rehn i sin korrespondens kommenterade mötet med Fry, under hans besök i Sverige 1970.

Daniel Fry och Gösta Rehn 1970

I flera brev till Coral Lorenzen i USA kommenterar Rehn sitt möte och Frys böcker. Hans förakt är gränslöst. Frys tre böcker beskrivs som "three masterpieces of drivel". Coral Lorenzen svarar i närmast samma stil och förklarar att de i stort sett ignorerar kontaktpersoner. Fry beskrivs bara som en "lousy electrician." Här kan man förundras över den ovetenskapliga attityden. Man undersöker inte kontaktfall utan bestämmer redan från början att allt de säger är bluff eller psykopatologi. Här skulle man behövt lite av den tredje vägens ufologi. Undersökning först och sedan uttala sig.


Jag har beklagat att så få ufologer gjort grundliga undersökningar av de klassiska amerikanska kontaktpersonerna. När det gäller Daniel Fry så finns det dock en hel del att läsa, även kritiskt, på en amerikansk sajt helt ägnad Fry och hans organisation Understanding. Även samtliga årgångar av tidskriften Understanding finns där inskannade. Men vad jag saknar är en klassisk biografi över denna kontroversiella kontaktperson.